Jag är en sådan där människa som dagdrömmer och fantiserar mycket. Ofta handlar det om att jag ärver ett hus i Frankrike eller Spanien. Eller så handlar det om att jag helt plötsligt får en massa pengar och bjuder hela familjen på en lyxig resa till Medelhavet någonstans.

Att mina dagdrömmar så ofta handlar om att resa någon annanstans har fått mig att inse hur stor del resande är för mig. Förmodligen större än vad jag har vågat inse tidigare.

Jag gillar den person jag är när jag är utomlands, men jag inser också att stora delar av den personens sätt att vara beror på att jag har semester och långt borta från vardagslivet.

Om jag ständigt skulle vara borta från vardagslivet skulle ju det bli det nya vardagslivet.

Så lösningen är nog snarare att fortsätta resa 2-3 gånger per år, men lära sig att älska vardagen lite mer. Ja så får det nog bli.